I april i år, under Operation True Promise 1.0, förvärvade Iran en avskräckningsförmåga mot den sionistiska regimen genom en massiv drönar- och missilattack, som framgångsrikt riktade sig mot några av världens mest säkra militära och underrättelsebaser. Dessa mål var skyddade av en sammanflättning av USA:s och Israels mest avancerade radarsystem. Denna operation belyste Irans förmåga att kringgå avancerade radar- och antimissilsystem som Patriotsystemet, THAAD, Iron Dome, David’s Sling, Arrow system och Aegis med sina ballistiska missiler. Detta genomfördes framgångsrikt trots ingripandet av jordanska försvarsstyrkor, amerikanska stridsflygplan från Turkiet och saudiskt luftstöd i att tanka de hundratals flygplan som försvarade den sionistiska regimen.
Irans strategiska beslut
Flera strategiska beslut fattade av Iran förtjänar uppmärksamhet. Varför tillkännagav Iran sin avsikt att hämnas mot regimen och gav därmed sina motståndare tid att förbereda sig och avvärja de flesta projektilerna? Dessutom, varför valde Iran att attackera i tre distinkta vågor som var synkade att träffa målen samtidigt: initialt med en våg av gamla drönare, följt av kryssningsmissiler och slutligen med gamla ballistiska missiler?
Att ge förhandsinformation om sin vedergällningsattack tjänade till att exponera för världen och folket i Västasien vilka regeringar och regimer som stöder motståndsfronten och vilka som är allierade med Israel, en apartheidstat som anklagas för folkmord på civila. Dessutom antyder Irans användning av äldre drönare och missiler, inklusive icke-hypersoniska missiler, att dess motståndare är betydligt svagare, medan Irans teknologiska förmågor överstiger det som offentligt erkänns. Rätt vapenstrategi kan övervinna världens bästa och dyraste försvarssystem. Iran verkar oberört av konsekvenserna av sina handlingar och är säkert på sin förmåga att få sina fiender att ångra sin fientlighet. Detta baseras på att den Islamiska revolutionen är baserad på en ideologi som aldrig kan släkas, inte individer eller huvudledare. Det är av den anledningen som avrättandet av så många ledare i Iran av utländska underrätrlsetjänster och Iranska terrorgrupper bara har förstärkt Iran pch dess allierade som följer samma islamiska ideologi. Dessutom är det en del av den Iranska konstitutionen att hjälpa andra muslimska såväl som icke-muslimska länder emot ockupation och förtryck. Detta allteftersom målet med den Islamiska revolutionen är att upprätta evig ordning och fred i hela världen, inte bara för Iranier.
Effektiviteten av Irans operationer
Även om vi antar att 99% av Irans projektiler blev avvärjda, som pro-israeliska nyhetskanaler hävdade, väcker det frågan: vad hände med den 1% som framgångsrikt riktade sig mot militära flygbaser och gemensamma CIA-Mossad underrättelsecenter? Är det bara en tillfällighet att Hizbollah sedan den operationen har effektivt kunnat slå till mot regimens militära positioner, kringgått deras radar- och antimissilförsvarssystem och till och med riktat in sig på Iron Dome? Det har släppts en hel del videor som visar förstörelsen av Iron Dome-batterier.
Många militärexperter har avslöjat uppfinningsrikedomen i Irans operation. Oavsett effektiviteten och sofistikeringen i antimissil- och radarsystem finns det alltid sårbarheter. Iranska generaler visade att genom att överväldiga dessa världsklassiga radarsystem med hundratals billiga drönare blev systemet oförmöget att hantera efterföljande projektiler. Iran skickade initialt ut äldre drönare som lockbete, vilket banade väg för kryssningsmissilerna att fullfölja sitt uppdrag. Dessa kryssningsmissiler, som flyger på lägre höjder och i rakare banor jämfört med ballistiska missiler, samlade in underrättelser om alla radarsystem som försökte upptäcka dem. Dessa data överfördes vidare till de efterföljande iranska ballistiska missilerna.
Denna taktik är uppenbar i de videona som släppts där missiler visar sig bli avvärjda. Den sionistiska regimen presenterade några av dessa avvärjda missiler för att försvaga Irans vedergällningsinsatser och framställa dem som ett misslyckande. Emellertid släppte den iranska militären bilder som visar designen av deras ballistiska missiler, som vardera innehåller flera mindre missiler. När de närmade sig antimissilsystemen och fiendens avvärjare närmade sig, släpptes dessa mindre projektiler. Detta påstående stöds av samma bilder som släpptes av regimen, där mindre projektiler syns bli utsläppta strax innan avvärjningen, vilket effektivt undvek och kringgick fiendens försvar för att nå sina avsedda mål.
Katalysatorer för Operationen True Promise 2.0
Trots dessa utvecklingar mördade den sionistiska regimen nyligen Ismail Haniyeh, en gäst i Teheran. Detta väcker frågan: varför fortsätter regimen att provocera Iran när den har svårt att konfrontera Hamas, Palestinska Islamiska Jihad (PIJ) och Hizbollah, samtidigt som den står inför militära vedergällningar och ekonomiska sanktioner från Jemen? Flera verkligheter på marken ger följande insikter:
1. Den sionistiska regimens nedgång
Den sionistiska regimen försvagas dag för dag och försöker återupprätta sin avskräckning och säkerhet för sina utländska bosättare. Hundratusentals bosättare har redan lämnat det ockuperade Palestina för sina hemländer, medan många i norr bor på hotell på grund av Hizbollahs attacker mot militära baser flera kilometer in i norra ockuperade Palestina.
Antiregeringsdemonstrationer hålls varje vecka i större städer mot regeringen. Regimen tvingar ultraortodoxa judar in i militären medan dess nuvarande soldater har tappat smaken för strider eftersom tusentals israeliska soldater har dödats, tiotusentals har skadats och hundratals stridsvagnar har förstörts.
Detta händer samtidigt som jemeniterna, från ingenstans, har blockerat israeliska fartyg från handel. Varken USA eller Storbritannien har kunnat stoppa den jemenitiska beslutsamheten. Regimen har inte kunnat stjäla naturgasen i Gaza i Medelhavet, och USA har inte heller kunnat göra det genom att bygga Gazas flytande pir under förklädnad av hjälpinsatser.
2. Försvagad militär överlägsenhet
Den sionistiska regimens militära överlägsenhet och image har allvarligt komprometterats. Det är nu uppenbart att Israel inte längre är den fjärde eller femte militära stormakten som den en gång påståts vara. Dess militära kapabiliteter är försvagade och regimen är oförmögen att uppnå sina mål med eller utan USA:s och Natos vapen och logistiska stöd.
3. Politiska misslyckanden
Politiskt har regimen mött stora bakslag. Flera länder, som tidigare varit pro-israeliska, betraktar nu regimen som en terroriststat. Många ledarna till många nationer ser inte längre Hamas eller PIJ som terroristgrupper utan snarare som motståndsgrupper med legitima rättigheter enligt internationell rätt att befria sitt folk genom militära medel. Den allmänna opinionen och omfattande demonstrationer, särskilt bland akademiker och studenter i västländer, återspeglar regimens oförmåga att dölja sina handlingar bakom anklagelser om antisemitism eller att missbruka judendomen och förintelsen för att rättfärdiga att begå ytterligare ett folkmord på palestinierna. Närvaron av studenter på gatorna i västra och latinamerikanska länder visar på misslyckandet av pro-sionistisk propaganda. Den framtida generationen av västerlänningar avvisar sionismens berättelse och stöder den palestinska saken. Detta kan ses från att en stor del av demonstranterna är Européer, dvs. icke-araber och icke-muslimer, och även stora grupper av judar. Detta allteftersom sionism är en politisk ideologi rotad i fascistiska och överlägsna trosföreställningar som inte har någon koppling till judendomen.
Obehagliga verkligheter för den sionistiska regimen
Den sionistiska regimen har svårt att acceptera de faktiska förhållandena på platsen. Vi bevittnar en ny era där folken i Västasien, tillsammans med deras paramilitära styrkor och motståndsgrupper, inte längre tolererar närvaron av en folkmordisk sionistisk regim eller USA, som stödjer den, i regionen. Motståndetsfronten, ledd av Iran, medlem i SCO och ny medlem i BRICS, besitter nu förmågan att svara med större kraft än någonsin tidigare.
Vad Operation True Promise 2.0 kommer att innebära är fortfarande osäkert, men det förväntas bli mer omfattande än Operation True Promise 1.0, som genomfördes i april. Viktigast av allt är att varje vedergällning säkerligen kommer att påskynda regimens kollaps på ett oåterkalleligt sätt. Ayatollah Khamenei, som visat sig vara en man som håller sina löften och inte går att köpas, har för det iranska folket och regionen bevisat att terrorism och kolonialism inte har någon framtid i Västasien, vare sig det handlar om Daesh, Al Qaeda, pro-israelisk kurdisk terrorism i olika länder, MKO eller västerländska makters geopolitiska spel.
Av det som går att se kommer antingen främmande makter att dra sig tillbaka från regionen, eller så kommer de att drivas ut med militär styrka. Iran och dess allierade har visat sin kapacitet att uppnå detta mål, oavsett hur lång tid det tar och vilka förluster som uppstår. Detta beror på att ideologin hos Imam Hossein (A) inte är bunden till individer, även om dessa mördas. Ingen makt kan någonsin släcka en sådan universell revolutionär ideologi. Historien har visat att mordet av varje revolutionär ledare endast stärker motståndetsfronten, de levande martyrernas får större inflytelse och att dessa ersätts av ännu starkare ledare.
وَلَا تَقُولُوا لِمَن يُقْتَلُ فِي سَبِيلِ اللَّهِ أَمْوَاتٌ ۚ بَلْ أَحْيَاءٌ وَلَٰكِن لَّا تَشْعُرُونَ
Och säg inte om dem som stupar [i strid] för Guds sak: “De är döda.” Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta. (Den heliga Koranen 2:154)
