Idag bevittnar vi betydande förändringar i geopolitisk påverkan och kontroll över stora regioner. Historiskt sett har detta inflytande främst hållits av USA, och senare Ryssland. Under de senaste 20 åren har flera nyckelhändelser bidragit till en ny omvandling:
1. Hizbollahs och Libanons seger i konflikten mot Israel 2006.
2. De antiterroroperationer som Irans Islamiska revolutionsgardet (IRGC) genomförde mot Daesh (ISIS) och Al-Qaida i Irak, Syrien och Libanon.
3. Irans vedergällningsåtgärd 2020 mot USA-baser i Irak efter mordet på General Suleymani från IRGC:s Quds-styrka, som framgångsrikt ledde operationer mot ISIS och Al-Qaida i de nämnda länderna.
4. Långvariga iranska missil- och drönarattacker mot kurdiska militanter i Erbil och andra delar av norra Irak, efter deras inblandning i terrorattacker inne i Iran som riktade sig mot både demonstranter och polis.
5. Den oöverträffade iranska vedergällningsoperationen mot Israel i13 April 2024, som världen kunde följa live i flera timmar.
Dessa händelser understryker Irans ökande förmåga att påverka den geopolitiska situationen i Västasien, vilket utmanar både USA:s och Israels dominans i skapandet av terrorgrupper för att initiera folkmord och destabilisera självständiga regeringar. Iran har etablerat en avskräckande förmåga, vilket gör det osannolikt att dessa makter skulle anfalla Iran eller dess intressen utan att möta allvarliga konsekvenser, konsekvenser som har visat sig vara destruktiva för deras hegemoniska image. Israels uppfattade militära överlägsenhet har underminerats av Hizbollah, vilket har avslöjat Israels svårigheter att konfrontera mindre paramilitära grupper som Hamas eller Palestinska Islamiska Jihad.
Men det slutar inte bara i västasien, sedan förra året har flera afrikanska nationer utvisat franska och amerikanska styrkor och istället valt att bjuda in Irans IRGC och Ryssland för att beväpna och bistå i kampen mot salafi/wahhabi-terrorgrupper i Sahel-regionen. Länder som Mali, Burkina Faso och Niger, som har utsatts för antiimperialistiska kuppförsök mot deras revolutionära ledare, exemplifierar denna trend. Denna förändring indikerar en växande insikt om att utländska trupper och deras underrättelsetjänster ofta stödjer, tränar och beväpnar terroristgrupper mot regeringar som vill förbli oberoende från västerländskt ekonomisk, militär och kulturell kontroll.
