Väntande attacken: Iran, Libanon och Jemen
Medan klockan tickar undrar världen vad Irans, Hizbollahs och Jemens svar blir på de terroristattacker som utförts av den sionistiska regimen mot toppdiplomaten för Hamas, Ismail Haniyeh, i Teheran, mot en hög befälhavare för Hizbollah, Fuad Shukr, i Beirut, och i Al Hudaydah Jemen. Just att den stora hämnden inte skett ännu står det för en stor psykologisk krigföring som orsakat att Israeliska politiker och deras militära bosättare varken har dag eller sömn på nätter. Trots att Israel och USA förlorade sin avskräckning mot Iran i april 2024 respektive januari 2020, undrar man varför Israel begår ytterligare en terrorattack på iransk mark, som ytterligare destabiliserar regimen i Tel Aviv.
Förtvivlan och nedgång: Den israeliska regimens extrema åtgärder
Som världen kan se när en regim håller på att dö ut politiskt, ekonomiskt och militärt kan den ta till extrema terroriståtgärder mot civila och grannländerna. Regimen har inte lyckats uppnå några militära eller politiska mål sedan operationen Al-Aqsa-flodvågen den 7 oktober 2023. Vissa kanske påstår att Netanyahu gör detta för att undvika fängelse. Visst är det så, men det är bara toppen av isberget. Den egentliga frågan är att den permanenta militära basen för USA – det israeliska kolonialprojektet i ockuperad Palestina – är på väg att dö. När det kollapsar blir även amerikanska baser tvungna att läggas ner i hela Västasien. Det är därför USA dikterar villkoren för Israel med deras försedda vapen, logistik och underrättelse, inte tvärtom som många påstår. Det är också därför talmännen för vitahuset inte skäms att de stödjer och giltigförklarar mordfolk öppet inför journalister och världen. USA:s grepp på västasien väger mycket tyngre än vad världen tycker om landet.
USA:s inflytelse och strategiska utmaningar
När regimen kollapsar och alla återstående bosättare flyr från ockuperade Palestina kommer USA:s trupper tvingas stänga sina militära baser i Västasien. Många av dessa baser i Irak och Syrien attackeras av irakiska och syriska grenar av motståndsfronten, och när den sionistiska regimen försvinner kommer fokus och styrka mot de olagliga ockupationsbaserna från USA att bli starkare och effektivare. Sedan USA förlorade sin avskräckning mot Iran, använder de Israel för att attackera Iran och skrämma återstående enheter av motståndsfronten från att hämnas flera gånger starkare varje gång Israel begår terrorattacker mot dem. USA agerar som om de inte har någon kontroll över sin lösa vilda hund – den israeliska regimen – och att Israel agerar självständigt. Dessutom kan den amerikanska ekonomin inte hantera marktrupper i regionen mot ett brett asymmetriskt krigföring som utförs av många grupper av motståndsfronten. Motståndsfrontens taktik är så effektiv att även USA:s, Israels och Englands överlägsenhet inom teknologi är meningslös för att hjälpa dem uppnå några militära mål. Inte heller lyckas de stoppa Jemens effektiva ekonomiska blockad mot Israel. En annan anledning till att USA inte kommer att sätta trupper på marken för Israel, annat än special styrkor som redan används, är att dess krig mot Ryssland via Ukraina har misslyckats att försvaga Ryssland och den kräver en stor budget. Det bästa USA och dess allierade kan göra är att skicka vapen till Israel för att terrorisera civila och militära mål och hoppas på någon form av militär seger kan uppnås för att återetablera dess hegemoniska bild.
Israels terroroperationer: Expansion och motiv
Det finns flera andra skäl bakom expansionen av israeliska terroroperationer utomlands. Ett är att destabilisera Syrien igen, som de gjorde med sitt ISIS-projekt, som en del av Yinon Oded-planen för det Stora Israel projektet. Men Irans IRGC och Ryssland satte stopp för det. Genom att attackera syriska mål försöker Israel återuppliva dessa takfiri (wahhabi/salafi) aktiviteter i Syrien med sina proxyregimer som Saudiarabien, Jordanien och Förenade Arabemiraten, eller de kurdiska grupper de kontrollerar för att destabilisera länken mellan Libanon, Irak och Iran. Det är också därför som den syriska regeringen inte har vidtagit några direkta betydande anti-israeliska åtgärder när mordfolket i Gaza skett. Syrien är medveten om att regimen i Tel Aviv och USA håller på att försöka återuppliva terroristaktiviteterna från al-Qaida i Idlib och ISIS från södra Syrien, där USA:s trupper ockuperar oljefälten runt Al-Tanf. På senare tid har det varit allt fler vapenstilleståndsbrott av terrorister i Idlib, som har bombats flera gånger av ryska styrkor. Det är av dessa skäl som Ryssland har installerat flera militärobservatörer runt Golanhöjderna och Syrien har installerat många radar- och antimissilsystem, såsom den iranska Bavar-373, för att skydda Syrien från israelisk aggression.
Motståndsfronten: Styrka och strategi
Alla krigsexpansioner som Israel söker är i israeliska beräkningar avsedda att försvaga den styrka som motståndsfronten har etablerat i Västasien. Med tanke på de ökande utgifterna för stålindustrin och försvarssektorn av många världsmakter, och spänningar som uppstår på många håll i världen via USA:s eller Israels inblandning, som mellan Kina och Taiwan, Syd- och Nordkorea, Grekland och Turkiet samt Azerbaijan och Armenien, och Azerbaijan och Iran, är det ingen hemlighet att ett tredje världskrig är oundvikligt. Vi lever i en multipolär era där den östra socialist-kommunistiska blocket och den islamiska ideologin, ledd av Iran, har tagit ledningen via motståndsfronten. Denna tredje islamiska ideologiska pol är vad USA försöker försvaga innan ett världskrig bryter ut genom att tvinga sina allierade i NATO att skicka trupper istället för självaste USA. Det är av sådana ekonomiska anledningar som Putin utsåg den sovjetutbildade ekonomen Andrei Belousov till försvarsminister, istället för en militär specialist. Långvariga krig och världskrig kräver korrekt budgethantering för att hålla segrarna på slagfältet i schack och en stabil ekonomisk trygghet för befolkningen. Det östra blocket och den tredje (islamiska) polen har ett gemensamt antiimperialism intresse mot den USA-ledda polen. Det är också därför Ryssland köpte iranska drönare innan kriget i Ukraina och senare även skaffade iranska missiler. Efter mordet på Haniyeh anlände general Michael Erik Kurilla, chef för United States Central Command (CENTCOM), till Israel för att slutföra förberedelserna för att försvara Israel från en förväntad iransk attack. En dag efter, i början av augusti, skickade Putin general Sergei Shoigu, sekreterare i Rysslands säkerhetsråd, till Irans generalmajor Mohammad Bagheri, stabschef för de väpnade styrkorna i den islamiska republiken Iran. Som kompensation till det Iranska stödet i Ukraina har flera nyheter uppstått om att flera intressanta militära hårdvaror skickats via Gelix Airlines. Några av dessa militära system och vapen är Murmansk-BN elektroniska krigföringssystemet och Iskander taktiska missilsystemet, som har visat sig vara extremt effektiva på ukrainska militära mål och system. Murmansk-BN-systemet är det mest avancerade elektroniska krigföringssystemet i världen och har en räckvidd på 5000–8000 km, långt bortom avståndet mellan Iran och Israel. Det kan utföra en mängd olika kapaciteter, såsom att störa högfrekventa elektroniska signaler som används av USA:s, Israels och NATO:s kommunikationssystem, spåra inkommande missiler och upptäcka och rikta in sig på smygflygplan. Detta visar att både Ryssland och Iran är redo för ett eventuellt regionalt krig i scenarios som skulle omfatta att Israel får hjälp av NATO eller grannländerna att angripa Iransk mark från långa avstånd. Det är av dessa skäl som Ryssland förra året sålde flera Su-35 stridsflygplan till Iran, avsedda att förstärka Irans luftförsvarsindustri inom jetflygplansindustrin till världsklass nivå. Det förklarar också varför Iran och även Jemen börjat skaffa sig hypersoniska robotar; för att kunna nå längre fientliga mål om det skulle bli attackerade.
Strategisk vedergällning: Vikten av ett starkt svar
Folkopinionen i Iran är sådant att om Iran inte slår till mycket hårdare än de gjorde i april 2024, kommer det att signalera till Israel att upprepa dessa terrordåd och även mörda andra politiska ledare inom motståndsfronten, såsom de i Libanon och Syrien. Israel kan då invadera Libanon och anse att konsekvenserna blir minimala enligt deras beräkningar. Med andra ord, i min analys behöver det iransk-jemenitiska-libanesiska svaret vara strategiskt för att hindra en eventuell expansion av kriget till Syrien och istället koncentrera aktiviteterna mot regimen i det ockuperade Palestina för att avsluta ockupationen av Palestina av bosättarna och deras regim. Regimen sitter fast blödande i en kvicksand som de inte kan ta sig ur. Därför ska en hämnd inte ändra på denna verklighet annat än att påskynda processen till befrielsen av Palestina.
Ekonomisk avbrott: Att rikta in sig på Irans tillväxt och inflytande
En annan aspekt av Israels vansinniga terrorattacker mot Iran är att störa dess växande roll inom BRICS och dess handel med Kina, Ryssland och Indien. Ett regionalt krig skulle definitivt påverka den ekonomiska tillväxten av Iran på den internationella arenan. Det är därför Israels näst största militära närvaro finns i Azerbaijan. De är involverade i att blockera handelsvägen mellan Ryssland och Iran, skapa sekterism mellan iranier och turkar inom Iran, fortsätta att undertrycka den shiamuslimska majoriteten i Azerbajan, samt använda spionflygplan och utrustning för att spionera och utföra terrordåd i Iran.
Framtida riktningar: Vansinnig eskalering eller insikt?
Tänker Israel acceptera sina verkligheter, dra sig tillbaka från koncentrationslägret i Gaza där miljoner palestinier hållits som gisslan sedan 2009 och undvika att attackera sina grannar, eller kommer det att fortsätta söka eskalering som kan leda till att förlora ockuperade territorier i norr, tvinga fram stängningen av amerikanska trupper och deras baser, och påskynda kollapsen av den sionistiska regimen?
